Bakslag.

Igår hände det som jag inte trodde skulle hända.

Jag fick ett bakslag i mitt tillfrisknande från utmattningssyndrom.

Det började redan hemma.

Skulle jobba kväll (börjar 15:45) & kände av ett tryck i sidan.

Åkte till jobbet & träffade på kollegor i kulverten & vi småpratade.

Frågade om chefen fanns på plats men det visade sig att hon har semester till nästa tisdag.

V A ??

Min sjukskrivning går ut på söndag & tanken är att jag ska börja 75% nästa vecka.

Hur gör jag nu?

Har ingen planering..

Tårarna kom & de tröstade mig.

Jag har inte haft något samtal med chefen & hon uteblev även från planerat gemensamt möte med läkaren förra veckan & bitr chef vet inte vad hon ska göra?

Nä, jag vet inte heller vad jag ska göra??

Under min arbetskväll fick jag hjälpa en kollega med patientvård samt köra samma patient till en annan avd. Det blev för mycket för mig.

Stressen på avdelningen, se sina kollegor springa med eld i baken, alla larm som skriker, förvirrade patienter som ligger & skriker ja listan kan göras lång...

Bröt ihop i köket & pratade med några goa kollegor som sa att jag skulle gå hem.

De ser att jag vill prestera mer än vad jag klarar av, de ser & jag hamnar in i gamla mönster igen.

Jag gick hem.

Känner ångest & enorm stress.

Jag är en planerare & när jag inte vet vad som ska hända så har jag ingen planering..

Hur ska jag ens kunna planera Oscars schema på dagis?

Hur ska jag planera MITT LIV??

Jag blir hemma resten av veckan, orkar inte helt enkelt.

Ringde min läkare & fick inte telefontid förrän imorgon torsdag lunch.

Ringde min kontakt på facket som tyckte att allt sköts väldigt dåligt.

Min återgång till arbetet är ingen dans på rosor & snart skiter jag i ALLT!

Det är inte JAG som ska planera för en bra återkomst - det SKA finnas en plan sen innan men nu gör det inte det.

Jag är arg.

Jag är ledsen.

Jag har ångest.

Jag känner stress.