Är så trött.
Inte trött så jag måste sova utan bara trött.
Matt.
Helt slut.
Tom på energi.
Inte trött så jag måste sova utan bara trött.
Matt.
Helt slut.
Tom på energi.
Idag var jag i kontakt med en läkare på VCT som lyssnade o framförallt förstod hur jag mådde.
Vi pratade länge o kom plötsligt in på medicinering.
Då brast det för mig.
Tårar kom.
Är livrädd för medicin (om det inte är vanliga värktabletter). Jag vill INTE bli beroende av något men hon förklarade att de inte är beroendeframkallande.
Det hjälper inte för jag tror att de är beroendeframkallande. Hon såg min rädsla o kom fram till att vi skulle avvakta.
Jag är nu sjukskriven denna veckan o går på min semester nästa. Jag tror (hoppas/vill) att jag är bättre efter ledigheten.
Att få spendera dessa veckor med familjen o hitta på roligheter utan att behöva tänka på jobbet kommer göra mig gott.
Längtar så till våra 5 dagar vi ska spendera i Skåne. Åka runt igen o upptäcka detta underbara landskap. Ett besök till Kiviks musteri blir det garanterat. Vill åka nuuuu...
En bok min man lånade mig idag från Biblioteket.
Har redan börjat läsa o ändå gillar jag inte att läsa.
Jag, nyduschad trött o den osminkade sanningen.
Mörk o regnig kväll, känns mer som höst än juli.
Lite tända ljus höjer mysfaktorn framför tv:n.
Fina du! Nu vet ju inte jag vad det var för tabletter du blev erbjuden men om det var någon form av anti-depressiva så är de faktiskt inte så dumma. Jag tog sådana för många år sedan när behövde orka ta tag i att bli frisk från min anorexia. Jobbet fick jag göra själva såklart men tabletterna gjorde mej gladare och då är det lättare att orka jobba på att må bättre. Inte alls svårt att sluta sedan när de inte behövdes längre. kram Maria (Baby, you can call me S....)
SvaraRaderaJag blev erbjuden Sertralin, behöver läsa på om dessa om det skulle bli prat om mediciner igen. Vet inte varför jag är så rädd men antar att det är pga att jag sett så mkt via mitt yrke på sjukhuset.
RaderaVet att tabletter hjälper många o skönt att de hjälpte dig men jag är verkligen livrädd... annars förespråkar jag medicinsk hjälp men inte åt mig själv.
Kramar Hanna