Det börjar nu klia i kroppen.
Jag börjar känna av en rastlöshet som jag inte haft innan.
Det börjar bli tråkigt att vara hemma.
Trött på att vila men ändå skriker kroppen efter mer vila.
Är jag på bättringsväg?
Nä, lite kanske men än är det för tidigt.
Det ser man bara på att jag hoppar av min o makens planerade skrattkväll i morgon.
Vi har biljetter till Henrik Schyffert som kommer till stan men känner att jag inte orkar/klara av att gå, jag vill spara de krafterna.
Jag vill tro att jag är bättre än vad jag kanske är.
Håller tummarna o hoppet om att jag ska kunna komma ut i arbetslivet. Snarast.
Jag VILL jobba.
Jag VILL tjäna pengar.
Har höga förväntningar inför ett kommande möte i början av oktober.
Jag hoppas få bli omplacerad till ex någon mottagning för att vara på avdelningen som jag idag är på klarar jag nog inte längre av, stressen är för hög men likaså ljudnivån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar