lördag 3 september 2016

En dag blir jag bra igen, måste bara låta det få ta tid.


De senaste dagarna har jag varit väldigt off i mitt humör.
Varit nedstämd o sur för ingenting.
Tyvärr så går det ut över min man, han ser mig sur/ledsen o irriterad mest hela tiden o nu det senaste har jag fått fråga om vad det är o varför?

Måste det vara något för att man inte är på topp?
Nu är ju jag diagnostiserad med utmattningssyndrom men det är inte alla som vet vad det är?
När jag är irriterad/sur så har jag svårt att sätta fingret på orsaken för det är inte alltid som det finns någon orsak.

När du träffar mig så syns det inte på mig att jag är sjuk.
Du vet inte hur jag mår timmarna innan vi ses o du vet inte hur trött jag är efteråt.
Visst är det lätt att säga att "du behöver bara sova/vila lite" men när kroppen/hjärnan har stängt av så är det inte bara till att vila. Du behöver verktyg att jobba med. Det är inget du kan "fixa" själv.

Mitt minne sviker o jag har svårt att koncentrera mig, stundtals.
Jag kan räkna upp flera scenarier per dag där minnet svikit mig men det blir bättre.

På den senare tiden har jag även blivit mer ljudkänslig.
När vi åker bil så är gärna radion på. Det fungerar men så fort det blir för mycket ljud såsom i reklamen så måste jag stänga av.
Hjärnan orkar inte, blir yr, får hjärtklappning o kan även börja må illa.
Jag vill inte höra i bilen om varför jag stängde av radion, det borde vara en självklarhet nu.

Jag förstår att det absolut inte är lätt för närmast anhörig (i detta fall min man).
Men att som igår vänta med att prata med mig tills den största irritationen har lagt sig är bra.
Det uppskattar jag.
Det pressar mig inte.
En dag kommer jag bli bra igen, det kommer ta sin tid men en dag...


Jörgen.
Du är MIN klippa o MITT största stöd i denna sjukdom.
Jag är SÅ tacksam för att ha dig vid min sida.
Att vi har varit ett par i över 20 år gör att vi känner varann utan o innan.
Förlåt för jag inte visar dig att jag älskar dig men du behöver inte tvivla.
Jag finns här för dig i vått o torrt lika mycket som du finns för mig.
Älskar dig!



Tidig morgon, klockan är strax efter 4 o det är tyst i hela huset.
Regnet smattrar mot fönstret o ute är det kolsvart. En kopp te o värmeljus, ro för själen.
En dag i taget...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar